Min Epilepsi del 2
Ett anfall som jag kommer ihåg extra mycket (jag kommer inte ihåg själva anfallet utan bara när jag kvicknade till efteråt). Det är ett av de mest obehagliga upplevelser jag nåogonsin varit med om. Jag vaknade och märkte att allt i sängen var jätte blött hela jag var kladdig. Jag kände mig konstig och svag i kroppen och skakade uta bara den.
Jag grät och gick upp till mamma som låg och sov, jag väckte henne och berättade att de var blött i sängen. Mamma trodde jag hade kissat på mig så hon följde med till mitt rum för att dra sängkläderna och sätta dit nytt. Men när vi kom ner insåg hon att jag hade haft ett krampanfall och att jag hade svettats, tuggat fradga och kissat på mig eftersom att verkligen hela sängen var blöt. Så vi drog bort sängkläderna och la dem i tvätten, sen fick jag följa med mamma och lägga mig i hennes säng. Där låg jag och skakade utan att kunna slappna av och sova. Ursh! Den här gången var det jag som vaknade och upptäckte att något inte stod rätt till, i vanlig fall brukar någon annan göra de och ta bort mig från sängen innan jag ens hunnit vakna till ordentlig.
En annan upplevelse som jag också tycker är obehaglig var när jag en morgon steg upp som ingenting. Jag satte mig vid frukostbordet där man satt och pratade om mig. Då fick jag veta att jag hade haft ett anfall under natten. Så jag sa förvånat, vad pratar ni om? Då sa pappa minns du inte att du hade ett anfall i natt? Nej, sa jag! Jag trodde att jag hade sovit hela natten. Då sa pappa att han hade tagit ut mig på balkongen och pratat med mig vilket jag inte alls kom ihåg.. Läskigt att man inte minns vad man har gjort och vad som hänt.
Jag gick årligen på kontroller för min epilepsi och åt medicin, jag fick några gånger prova trappa ner på min medicin men de gick inte för då återkom kramperna. Så jag åt medicin för min epilepsi ända fram till jag var drygt 13 då hade jag varit på EEG och man bestämde då att jag skulle testa trappa ner på medicinen och den här gången gick det utan att kramperna åter kom. Vi skulle precis bröja prata om det här med körkort och andra saker, förmodligen hade man inte trott att jag skulle växa ifrån min epilepsi men de gjorde jag tillslut.
Idag äter jag ingen medicin för detta, jag går inte på några kontroller längre och de påverkar inte mitt liv. Jag vet inte om de är så att den kan komma tillbaka igen men jag hoppas såklart inte de!
Jag grät och gick upp till mamma som låg och sov, jag väckte henne och berättade att de var blött i sängen. Mamma trodde jag hade kissat på mig så hon följde med till mitt rum för att dra sängkläderna och sätta dit nytt. Men när vi kom ner insåg hon att jag hade haft ett krampanfall och att jag hade svettats, tuggat fradga och kissat på mig eftersom att verkligen hela sängen var blöt. Så vi drog bort sängkläderna och la dem i tvätten, sen fick jag följa med mamma och lägga mig i hennes säng. Där låg jag och skakade utan att kunna slappna av och sova. Ursh! Den här gången var det jag som vaknade och upptäckte att något inte stod rätt till, i vanlig fall brukar någon annan göra de och ta bort mig från sängen innan jag ens hunnit vakna till ordentlig.
En annan upplevelse som jag också tycker är obehaglig var när jag en morgon steg upp som ingenting. Jag satte mig vid frukostbordet där man satt och pratade om mig. Då fick jag veta att jag hade haft ett anfall under natten. Så jag sa förvånat, vad pratar ni om? Då sa pappa minns du inte att du hade ett anfall i natt? Nej, sa jag! Jag trodde att jag hade sovit hela natten. Då sa pappa att han hade tagit ut mig på balkongen och pratat med mig vilket jag inte alls kom ihåg.. Läskigt att man inte minns vad man har gjort och vad som hänt.
Jag gick årligen på kontroller för min epilepsi och åt medicin, jag fick några gånger prova trappa ner på min medicin men de gick inte för då återkom kramperna. Så jag åt medicin för min epilepsi ända fram till jag var drygt 13 då hade jag varit på EEG och man bestämde då att jag skulle testa trappa ner på medicinen och den här gången gick det utan att kramperna åter kom. Vi skulle precis bröja prata om det här med körkort och andra saker, förmodligen hade man inte trott att jag skulle växa ifrån min epilepsi men de gjorde jag tillslut.
Idag äter jag ingen medicin för detta, jag går inte på några kontroller längre och de påverkar inte mitt liv. Jag vet inte om de är så att den kan komma tillbaka igen men jag hoppas såklart inte de!
Kommentarer
Trackback
