Min Epilepsi del 1
När jag var ca 6 år gammal skulle min familj och jag ut på en sommarsemester och bil omkring genom Norge och Sverige. Allt var frid och fröjd fram till att vi närmade oss norska gränsen.
Inte alls långt från norska gränsen ovanför kiruna så märkte min mammas nya man att alllt inte stod rätt till med mig (jag och min bror sov oftast i bilen). Men den här gången när Ulf tittade bak på mig så förstod han att nått var fel eftersom jag tuggade fradga och hade ögonen hade rullat bak så att endast ögonvitorna syntes. Han berättade för mamma att nått var fel och sen stannade han så fort som möjligt. Dem tog bort bilbältet som hade lindat sig ett varv runt halsen och sakta återkom jag i medvetande (har själv inga minnen från händelsen utan har fått allt berättat). Mamma tog hand om mig medan Ulf försökte få stopp på en bil som kunde ringa 112 för av någon anledning funkade inte vår telefon. Men ingen ville stanna, han fick tillslut ställa sig mitt på vägen och då stannade en bil och larmade efter en ambulans.
Det blev då ett prio 1 larm för ambulansen eftersom det handlade om ett barn och jag inte var vid fullt medvetande. När ambulanspersonalen kom ville jag inte riktigt sammarbeta exempelvis skulle dom ta in mig i ambulansen genom dörren på sidan och då sträckte jag ut armarna så dem fick bända in mig. Jag var väldigt spak och vi visste inte vad som hade hänt. Ambulansen åkte även prio 1 tillbaka till sjukhuset eftersom dem förstod att allt inte stod rätt till i huvudet. På sjukhuset blev jag ordentligt undersökt och blodprover togs, läkarna frågade mamma om jag hade epilepsi då man misstänkte att detta kunde ha varit ett epileptiskt anfall. Men vi hade aldrig hört talas om detta. Jag fick ligga under observation ett par timmar men eftersom vi var på semester och jag inte visade några tecken på att få ett till anfall. Man skickade en remiss till en barnläkare i Piteå där jag bodde. Vi fortsatte våran semester utan problem.
När vi kom hem igen så hade vi fått en kallelse till sjukhuset och där fick vi prata med min barnläkare och sedan fick jag genomgå några undersökningar då bland annat EEG (http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Undersokningar/EEG---Elektroencefalografi/).
Före denna undersökning var jag tvungen att vara vaken i ett dygn, för jag skulle sedan sova på sjukhuset medan undersökningen genomfördes. Jag fick ha på mig en sådan mössa som ovan med en massa elektroder på.
När alla undersökningar var gjorda ställde man diagnosen barnepilepsi. Jag fick medisiner som jag tog morgon och kväll för att förhindra krampanfall, jag hade även en adrenalinspruta som jag skulle få om mina krampanfall höll på över en minut. Varje år gick jag på EEG undersökningar där jag vakat före varje undersökning.
Jag fick fortfarande krampanfall under min medisinering men de var inte lika ofta som om jag inte hade fått medicin. Varje gång förlorade jag medvetandet och kommer själv inte ihåg något av händelserna eller vad som sker inom en tid efter anfallen.
läs mer om epilepsi här:
http://www.epilepsi.se/
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Epilepsi/
Fortsättning följer
Inte alls långt från norska gränsen ovanför kiruna så märkte min mammas nya man att alllt inte stod rätt till med mig (jag och min bror sov oftast i bilen). Men den här gången när Ulf tittade bak på mig så förstod han att nått var fel eftersom jag tuggade fradga och hade ögonen hade rullat bak så att endast ögonvitorna syntes. Han berättade för mamma att nått var fel och sen stannade han så fort som möjligt. Dem tog bort bilbältet som hade lindat sig ett varv runt halsen och sakta återkom jag i medvetande (har själv inga minnen från händelsen utan har fått allt berättat). Mamma tog hand om mig medan Ulf försökte få stopp på en bil som kunde ringa 112 för av någon anledning funkade inte vår telefon. Men ingen ville stanna, han fick tillslut ställa sig mitt på vägen och då stannade en bil och larmade efter en ambulans.
Det blev då ett prio 1 larm för ambulansen eftersom det handlade om ett barn och jag inte var vid fullt medvetande. När ambulanspersonalen kom ville jag inte riktigt sammarbeta exempelvis skulle dom ta in mig i ambulansen genom dörren på sidan och då sträckte jag ut armarna så dem fick bända in mig. Jag var väldigt spak och vi visste inte vad som hade hänt. Ambulansen åkte även prio 1 tillbaka till sjukhuset eftersom dem förstod att allt inte stod rätt till i huvudet. På sjukhuset blev jag ordentligt undersökt och blodprover togs, läkarna frågade mamma om jag hade epilepsi då man misstänkte att detta kunde ha varit ett epileptiskt anfall. Men vi hade aldrig hört talas om detta. Jag fick ligga under observation ett par timmar men eftersom vi var på semester och jag inte visade några tecken på att få ett till anfall. Man skickade en remiss till en barnläkare i Piteå där jag bodde. Vi fortsatte våran semester utan problem.
När vi kom hem igen så hade vi fått en kallelse till sjukhuset och där fick vi prata med min barnläkare och sedan fick jag genomgå några undersökningar då bland annat EEG (http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Undersokningar/EEG---Elektroencefalografi/).
Före denna undersökning var jag tvungen att vara vaken i ett dygn, för jag skulle sedan sova på sjukhuset medan undersökningen genomfördes. Jag fick ha på mig en sådan mössa som ovan med en massa elektroder på.
När alla undersökningar var gjorda ställde man diagnosen barnepilepsi. Jag fick medisiner som jag tog morgon och kväll för att förhindra krampanfall, jag hade även en adrenalinspruta som jag skulle få om mina krampanfall höll på över en minut. Varje år gick jag på EEG undersökningar där jag vakat före varje undersökning.
Jag fick fortfarande krampanfall under min medisinering men de var inte lika ofta som om jag inte hade fått medicin. Varje gång förlorade jag medvetandet och kommer själv inte ihåg något av händelserna eller vad som sker inom en tid efter anfallen.
läs mer om epilepsi här:
http://www.epilepsi.se/
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Epilepsi/
Fortsättning följer
Kommentarer
Trackback
